Är man frisk så är man!

Ibland kan man tycka sig ana en viss frustration hos läkarna. Det var inte utan att jag fnissade lite när jag läste ett brev som en läkare skrev till FK för ett tag sedan. Till saken hör att patienten sökt ersättning från FK och FK begärda komplettering av underlagen från det vi trodde var behandlande läkare. Nämnda läkare svarade så här:

Patienten går hos mig för en del saker men är alltså inte sjuk. (---) Vad jag förstår är han frisk. Har han några besvär eller vad är det frågan om? Jag kan ju inte skriva ett läkarutlåtande om jag inte har en begäran och för vilket ändamål saken gäller och jag antar att patienten kan väl inte söka sjukersättning om han inte är sjuk??? (---) Patienten är alltså inte sjukskriven vad jag förstår. Är patienten frisk så är han, är han sjuk så är han välkommen att höra av sig hit för bedömning av sina sjukdomar. Jag förstår inte riktigt vad det är för intyg eller utlåtande patienten vill ha?

Man kan väl lugnt påstå att detta svar inte precis var till gagn för den försäkrade…

Det man INTE vill höra

Ungefär det sista man vill höra i andra änden av luren är en försäkrad som säger att han/hon vill ha en kopia av varenda papper i sin akt. I synnerhet när akten är tjock som en smärre bibel och det kommer att ta dig flera timmar av svärande över ihophäftade papper, över de värdelösa kopiatorerna som äter papper, och inte minst över försäkrade som inte kan spara de papper de får hemskickade.

Det allra roligaste är dock när akthelvetet är spårlöst försvunnet och du får ägna resten av dagen åt ett fruktlöst detektivarbete som inte ger dig nånting - förutom huvudvärk.

Inte rätt taktik

Det kanske inte är riiiktigt rätt taktik att spydigt, och helt oprovocerat, häva ur sig "Men ni gör väl ändå ingenting om dagarna!" till någon som man vill ska handlägga ens ärende så snabbt som möjligt.

Grodor

Journalgrodor kan man hitta, inte bara i läkarintyg, utan även i FK:s egna journalanteckningar. Här är ett par meningar jag skrattat gott åt, när jag läst vad mina kollegor skrivit:

"XXXX uppger att hon har en önskan att vilja kunna komma åter i deltidsarbete."

"Hon tränar ofta, 4 dagar i veckan med inlainer."

"Få egna plattformer för arbetet."

Sjuka människor

Ibland när man jobbar kommer man i kontakt med riktigt sjuka människor. Det är bara det att de kanske inte alltid är sjuka på exakt det sätt de själva tror. Jag pratade en gång i telefon med en försäkrad i en timme. Eller, rättare sagt, lyssnade jag i telefon en timme medan hon i detalj redogjorde för vad som var fel på henne. Hon berättade målande om hur hon haft en tumör i magen som hon blivit opererad för. Men kirurgen hade sytt fel och sytt fast hennes tarmar i bukväggen. Sen hade hon blivit gravid och fått missfall, men läkarna försökte mörka detta och hade påstått att hon inte alls varit gravid - trots att hon faktiskt sett ett foster ligga i toalettstolen. Ja, och sen hade hon problem med kisseriet. Hon var tvungen att gå ofta och kissa för annars bildades det konstiga saker i hennes urin. En gång hade hon t ex kissat ut en liten genomskinlig "påse" med röda "ägg" i.

Eh…

En tid efter detta bisarra samtal pratade jag med hennes läkare. Han berättade att "tumöroperationen" var en blindtarmsoperation och något missfall hade det aldrig varit tal om. Däremot menade han att hon hade väldigt underliga vanföreställningar om vad som hände med hennes kropp.

Jo vars. Det kan man nog säga. Eller så är allt sant och ingen tror henne. Det kan jag ju inte säga säkert!

Jobbmoral - och bristen på den samma

De flesta av mina kollegor sliter och släpar som små arbetsmyror för att hinna med allt, tar korta raster och stannar sällan upp i korridoren för annat än jobbrelaterat snack. Men så har vi avdelningens två latmaskar. Vi kan kalla dem Sinep och Husayn. Dessa två herrar kan sitta läääänge på varandras rum och samspråka i godan ro. Och när de går på rökpaus (vilket sker ofta) är de borta länge. I fredags förstod jag varför Sinep försvinner så länge. Han hade nämligen ett ciggpaket i ena handen och en tjock pocketbok i den andra!

Jag privatsurfar kanske fem minuter per vecka på jobbet. Sen har jag en annan kollega som i perioder alltid sitter klistrad vid Bovision och olika resesidor. Och jag undrar för mig själv hur man har mage att plocka ut full lön när man ägnar timmar per dag åt fritidsintressen?

Nåt ni egentligen inte vill veta

Det händer ju ibland att försäkrade har två olika sjukförsäkringsärenden samtidigt. Det kan finnas en ansökan om sjukpenning och en ansökan om sjukersättning. Dessa båda ärendeslag handläggs av olika avdelningar inom FK. Dessa avdelningar kommunicerar inte alltid så väl med varandra. Därför händer det ibland att den ena handläggaren går iväg för att konsultera försäkringsläkaren ungefär samtidigt som den andra handläggaren får samma lysande idé. Har man otur informerar inte handläggarna varandra om att de fått en bedömning av en försäkringsläkare och har man riktig otur hinner båda gå till varsin försäkringsläkare och få varsin bedömning av samma medicinska underlag. Har man sedan ännu mer otur tycker försäkringsläkare 1 att den försäkrade kan stå till arbetsmarknadens förfogande på heltid medan försäkringsläkare 2 anser att personen i fråga inte har någon arbetsförmåga överhuvudtaget.

Detta hände mig så sent som i veckan. Tur i oturen för mig var att jag hann upptäcka att det kommit till ett annat sjukförsäkringsärende och att den handläggaren också gått till försäkringsläkaren innan den försäkringsläkare jag konsulterat hunnit gå för dagen (och för sommaren). Så jag fick gå tillbaka och visa försäkringsläkare 1:s bedömning för "min" försäkringsläkare. Försäkringsläkarna ska och får inte överpröva varandras bedömningar så min försäkringsläkare fick istället bedöma ärendet utifrån de nyinkomna medicinska underlagen. Dessa tillförde egentligen inget nytt till ärendet så resultatet blev att den försäkrade istället för att ha rätt till hel ersättning inte får nån ersättning alls.

Rättsäkert? Knappast. Hur känner man sig som handläggare? Rätt usel. Hur moraliskt riktigt är det att "göra om" en bedömning så som jag gjorde? Inte så värst. Men sådant är stundtals livet som FK-handläggare.