Onödiga ansökningar

Apropå föregående inlägg. Priset togs nog härom veckan då jag fick in en ansökan om hel sjukersättning - från en människa som redan har en varaktig (d v s fram till ålderspensionen) hel sjukersättning. Eh....??? Okej om det hade varit en människa som varit efterbliven eller haft någon annan psykdiagnos, men så var det inte. Hur kan man ha så total brist på koll vad gäller varifrån pengarna som dyker upp på kontot varje månad kommer från? Jag förstår bara inte?!? Och jag måste så klart handlägga denna ansökan - med allt vad det tar av administration och tid - helt i onödan kan tyckas!

Sen har vi mannen som behövde tolkhjälp för att fylla i sin ansökan om sjukersättning. Jo, han ville ju ansöka om hel sjukersättning. När jag frågade om han trodde sig kunna arbeta med något så svarade han att jo, det kunde han nog. Ungefär halvtid. Eh...jaha. Varför söker man då hel sjukersättning? Bäst av allt blev det idag då jag ringde till Arbetsförmedlingen och fick veta att han för närvarande praktiserar på heltid med målet att få en lönebidragsanställning. Även om läkarutlåtandet hade styrkt sjukdom (vilket det inte gjorde) hade han ju inte kunnat få någon sjukersättning när han är igång och praktiserar på heltid. *skakar på huvudet*

Jag skriver såååå många avslags-PM helt i onödan känns det som. Slöseri med min tid och med skattepengar...

Att ansöka är inte lätt

Det är uppenbarligen inte lätt det där med att söka ersättning från Försäkringskassan. Det händer att jag sliter mitt hår (åtminstone bildligt talat) när jag får in ansökningar som är helt tomma så när som på en namnteckning, eller tvärtom ansökningar som är ifyllda så när som på en namnteckning (en ansökan utan namnteckning är inte giltig). Det är också lite frustrerande att få en ansökan från en person som redan fått avslag på grund av att han saknar försäkringstillhörighet. Saknar man det så saknar man det för resten av sitt liv så det spelar ingen roll hur många gånger man ansöker. Men det är ju väldigt svårt att förstå så för säkerhets skull ansöker man lite nu och då. Och det är jättekul för oss som varje gång måste behandla ansökan och avslå den (massa pappersarbete).

Överhuvudtaget fascineras jag av att det är så många som inte alls sätter sig in i vad som krävs för att man ska ha rätt till en förmån. De skickar glatt in en ansökan utan att bifoga nödvändiga dokument. Nåt annat som är rätt kul är när de kryssar i att de bifogar det och det dokumentet till sin ansökan utan att faktiskt göra det. Hur står det till med läsförståelsen undrar jag då. Alla kan väl ändå inte vara gravt dyslektiska eller ha så bristande kunskaper i svenska? Och har man det kanske man kan be någon bekant hjälpa en att fylla i ansökan? Eller så kan man förstås fylla i lite på måfå och skicka in sin ansökan ändå. Alltid retar det någon handläggare. Typ.

Pinsamt!

Någon gång runt årsskiftet 2002-2003 var det något snille som kom på att man skulle byta namn på det som då hette sjukbidrag/förtidspension till tidsbegränsad sjukersättning/sjukersättning. Sedan dess har förvirringen varit total. Ordet sjukersättning används synonymt med sjukpenning och knappt någon utanför Försäkringskassans väggar verkar veta att det handlar om två helt olika ersättningsformer. De försäkrade vet det inte. De ringer vår växel och vill prata om sin sjukersättning och blir irriterade när de kopplas till handläggare av just sjukersättning och inte handläggare av sjukpenning. Journalister använder ständigt ordet sjukersättning felaktigt och till och med inom vården, på socialtjänsten och på Arbetsförmedlingen vet få människor att det som tidigare kallades sjukbidrag/förtidspension idag heter sjukersättning.

Man kan ju lugnt säga att det måste vara en av de mest misslyckade namnändringarna man genomfört på Försäkringskassan i modern tid. Det geni som kom på att man skulle byta ut benämningarna skulle bara veta hur mycket tid som spills på att folk kopplas till fel handläggare och hur mycket tid vi handläggare får lägga på att förklara skillnaden för dem som ringer.

Men droppen kom för mig idag då jag fick ett mail från vårt eget fackförbund ST. De skrev om den nya budgetpropositionen: "Uppräkningen avlöner är historiskt låg, 16 000 statligt anställda riskerar att förlora sina jobb och sjukersättningen sänks till 75 procent efter 1 år". Ursäkta?!? Mig veterligen är sjukersättningen 64% medan sjukpenningen är 80%! Det är sjukpenningen som regeringen vill sänka till 75%, inte sjukersättningen. Inte ens vårt eget fack kan alltså skilja på begreppen! Det är rätt……pinsamt faktiskt!

Fniss igen

De är roliga, läkarna!

Igår fnissade jag länge åt ett intyg där det stod att patienten hade värk "i känd rygg".

Himla tur det, tänkte jag och smilade. Tänk att försöka få bukt med värk i okänd rygg!

Jag trodde JAG var morgontrött!

Jag ringde till en försäkrad häromdagen men det lät som personen i andra änden bara var tyst och sedan la på. Så jag ringde igen. Samma tystnad. Jag "Hallå:ade" lite försiktigt. Jo, då svarade en väldigt sömndrucken röst. "Ja, hej, jag heter Xxxx och ringer från Försäkringskassan" sa jag. "Godmorgon" svarade mannen i andra änden.

Godmorgon?!? tänkte jag förvånat och slängde en blick på klockan. Den var 12.30...

Ännu en groda

En fredagseftermiddag när alla är trötta kan ett medicinskt underlag framkalla hysteriska skrattanfall hos personalen på Försäkringskassan. Det är säkert elakt att fnissa åt andra människors bristande svenskakunskaper - men vaf-n! ;-)

Vi läste:

"Svullnad ovan höger nedre köket. Förstorat en lymkörtel."

Jag har ju hört talas om att folk medels implantat förstorar både det ena och det andra - men lymfkörtlar? Är det senaste modet? Låter jobbigt att det högra nedre köket svullnar också. Det är nästan så man förstår att det behövs en sjukskrivning. =D

Är man frisk så är man!

Ibland kan man tycka sig ana en viss frustration hos läkarna. Det var inte utan att jag fnissade lite när jag läste ett brev som en läkare skrev till FK för ett tag sedan. Till saken hör att patienten sökt ersättning från FK och FK begärda komplettering av underlagen från det vi trodde var behandlande läkare. Nämnda läkare svarade så här:

Patienten går hos mig för en del saker men är alltså inte sjuk. (---) Vad jag förstår är han frisk. Har han några besvär eller vad är det frågan om? Jag kan ju inte skriva ett läkarutlåtande om jag inte har en begäran och för vilket ändamål saken gäller och jag antar att patienten kan väl inte söka sjukersättning om han inte är sjuk??? (---) Patienten är alltså inte sjukskriven vad jag förstår. Är patienten frisk så är han, är han sjuk så är han välkommen att höra av sig hit för bedömning av sina sjukdomar. Jag förstår inte riktigt vad det är för intyg eller utlåtande patienten vill ha?

Man kan väl lugnt påstå att detta svar inte precis var till gagn för den försäkrade…

Det man INTE vill höra

Ungefär det sista man vill höra i andra änden av luren är en försäkrad som säger att han/hon vill ha en kopia av varenda papper i sin akt. I synnerhet när akten är tjock som en smärre bibel och det kommer att ta dig flera timmar av svärande över ihophäftade papper, över de värdelösa kopiatorerna som äter papper, och inte minst över försäkrade som inte kan spara de papper de får hemskickade.

Det allra roligaste är dock när akthelvetet är spårlöst försvunnet och du får ägna resten av dagen åt ett fruktlöst detektivarbete som inte ger dig nånting - förutom huvudvärk.

Inte rätt taktik

Det kanske inte är riiiktigt rätt taktik att spydigt, och helt oprovocerat, häva ur sig "Men ni gör väl ändå ingenting om dagarna!" till någon som man vill ska handlägga ens ärende så snabbt som möjligt.

Grodor

Journalgrodor kan man hitta, inte bara i läkarintyg, utan även i FK:s egna journalanteckningar. Här är ett par meningar jag skrattat gott åt, när jag läst vad mina kollegor skrivit:

"XXXX uppger att hon har en önskan att vilja kunna komma åter i deltidsarbete."

"Hon tränar ofta, 4 dagar i veckan med inlainer."

"Få egna plattformer för arbetet."

Sjuka människor

Ibland när man jobbar kommer man i kontakt med riktigt sjuka människor. Det är bara det att de kanske inte alltid är sjuka på exakt det sätt de själva tror. Jag pratade en gång i telefon med en försäkrad i en timme. Eller, rättare sagt, lyssnade jag i telefon en timme medan hon i detalj redogjorde för vad som var fel på henne. Hon berättade målande om hur hon haft en tumör i magen som hon blivit opererad för. Men kirurgen hade sytt fel och sytt fast hennes tarmar i bukväggen. Sen hade hon blivit gravid och fått missfall, men läkarna försökte mörka detta och hade påstått att hon inte alls varit gravid - trots att hon faktiskt sett ett foster ligga i toalettstolen. Ja, och sen hade hon problem med kisseriet. Hon var tvungen att gå ofta och kissa för annars bildades det konstiga saker i hennes urin. En gång hade hon t ex kissat ut en liten genomskinlig "påse" med röda "ägg" i.

Eh…

En tid efter detta bisarra samtal pratade jag med hennes läkare. Han berättade att "tumöroperationen" var en blindtarmsoperation och något missfall hade det aldrig varit tal om. Däremot menade han att hon hade väldigt underliga vanföreställningar om vad som hände med hennes kropp.

Jo vars. Det kan man nog säga. Eller så är allt sant och ingen tror henne. Det kan jag ju inte säga säkert!

Jobbmoral - och bristen på den samma

De flesta av mina kollegor sliter och släpar som små arbetsmyror för att hinna med allt, tar korta raster och stannar sällan upp i korridoren för annat än jobbrelaterat snack. Men så har vi avdelningens två latmaskar. Vi kan kalla dem Sinep och Husayn. Dessa två herrar kan sitta läääänge på varandras rum och samspråka i godan ro. Och när de går på rökpaus (vilket sker ofta) är de borta länge. I fredags förstod jag varför Sinep försvinner så länge. Han hade nämligen ett ciggpaket i ena handen och en tjock pocketbok i den andra!

Jag privatsurfar kanske fem minuter per vecka på jobbet. Sen har jag en annan kollega som i perioder alltid sitter klistrad vid Bovision och olika resesidor. Och jag undrar för mig själv hur man har mage att plocka ut full lön när man ägnar timmar per dag åt fritidsintressen?

Nåt ni egentligen inte vill veta

Det händer ju ibland att försäkrade har två olika sjukförsäkringsärenden samtidigt. Det kan finnas en ansökan om sjukpenning och en ansökan om sjukersättning. Dessa båda ärendeslag handläggs av olika avdelningar inom FK. Dessa avdelningar kommunicerar inte alltid så väl med varandra. Därför händer det ibland att den ena handläggaren går iväg för att konsultera försäkringsläkaren ungefär samtidigt som den andra handläggaren får samma lysande idé. Har man otur informerar inte handläggarna varandra om att de fått en bedömning av en försäkringsläkare och har man riktig otur hinner båda gå till varsin försäkringsläkare och få varsin bedömning av samma medicinska underlag. Har man sedan ännu mer otur tycker försäkringsläkare 1 att den försäkrade kan stå till arbetsmarknadens förfogande på heltid medan försäkringsläkare 2 anser att personen i fråga inte har någon arbetsförmåga överhuvudtaget.

Detta hände mig så sent som i veckan. Tur i oturen för mig var att jag hann upptäcka att det kommit till ett annat sjukförsäkringsärende och att den handläggaren också gått till försäkringsläkaren innan den försäkringsläkare jag konsulterat hunnit gå för dagen (och för sommaren). Så jag fick gå tillbaka och visa försäkringsläkare 1:s bedömning för "min" försäkringsläkare. Försäkringsläkarna ska och får inte överpröva varandras bedömningar så min försäkringsläkare fick istället bedöma ärendet utifrån de nyinkomna medicinska underlagen. Dessa tillförde egentligen inget nytt till ärendet så resultatet blev att den försäkrade istället för att ha rätt till hel ersättning inte får nån ersättning alls.

Rättsäkert? Knappast. Hur känner man sig som handläggare? Rätt usel. Hur moraliskt riktigt är det att "göra om" en bedömning så som jag gjorde? Inte så värst. Men sådant är stundtals livet som FK-handläggare.

Nya ställen man kan ragga på

I brist på annat kan man ju alltid testa att ringa en myndighet och se om man kan lyckas ragga upp nån trevlig tjej/kille…

Man, 52 år, ringer till FK och kopplas till mig
"- Du låter så himla trevlig. Kan vi inte boka en tid då jag kommer in så kan du förklara för mig? Du låter ju så himla trevlig!!"

Jag förklarar att jag är väldigt dåligt insatt i det han vill veta mer om eftersom jag inte jobbar med det, men att jag kan ordna så att han får träffa en annan handläggare.

"- Jamen snälla kan jag inte få träffa dig? Jag har social fobi och tycker det är jättejobbigt att träffa nya människor, men du låter så snäll och trevlig. Hur gammal är du förresten?"

Jag påpekar lite torrt att jag har svårt att se hur min ålder är relevant i sammanhanget. Jag funderar samtidigt lite på varför någon med social fobi är så ivrig att boka ett besök för ett ärende som lätt klaras av på ett par minuter i telefon.

"- Jag gissar att du är…..31. Yngre än mig i alla fall" skrattar mannen obekymrat, och fortsätter med att försöka luska reda på om jag har familj eller inte.

Behöver jag nämna att jag med varm hand lämnade över hans ärende till en kollega?

Försäkringsläkare

En av de vanligaste frågorna jag får i mitt jobb är olika varianter på den här:

"Hur kan försäkringsläkaren uttala sig om min sjukdom? Han/hon har ju inte ens träffat mig?!? och sen brukar den försäkrade kräva att få bli undersökt av försäkringsläkaren.

Och det är då som jag, likt en papegoja, rabblar upp ungefär följande lilla tal:

Försäkringsläkarens roll på FK är inte att träffa patienter och ställa diagnoser, utan att hjälpa oss handläggare att tolka de medicinska underlagen. Vi handläggare är ju inte läkare och kan behöva hjälp att förstå det som din läkare har skrivit. Vi måste ju lita på att din läkare är kompetent nog att skriva ett bra underlag och därför ska inte försäkringsläkaren överpröva din läkares bedömning genom att träffa och undersöka dig. En annan anledning till att försäkringsläkaren inte träffar några försäkrade är för att säkerställa hans/hennes objektivitet. En försäkringsläkare ska alltså titta på de medicinska underlagen och göra en bedömning av arbetsförmågan utifrån vad din läkare har skrivit.

Det är förvånansvärt få försäkrade som vet vad en försäkringsläkare egentligen har för uppgift på FK.

Tårta

På Migrationsverket firar de med tårta när de förvisat krångliga personer. På Försäkringskassan blir vi bjudna på tårta när vi uppnått målet att minska antalet sjukdagar så och så mycket. Vill man vara krass och cynisk skulle man kunna säga att på Försäkringskassan käkar vi tårta när vi dragit in/minskat tillräckligt många människors sjukpenning.

Av någon anledning hade jag ingen lust att käka sån tårta…

Det var inte jag!

Heltidssjukskriven kvinna med ryggbesvär bedyrar i telefon:
"- Om du ser mig cykla omkring på stan så är det inte jag utan min tvillingsyster!"
(Inom parentes sagt var tvillingsystern också sjukskriven för samma besvär.)

Början på historien

Ibland när jag sitter vid mitt skrivbord på jobbet tänker jag att "Herrejösses, tänk om allmänheten visste vad som händer bakom kulisserna!" Livet som handläggare inom sjukförsäkringsprocessen på en Försäkringskassa i en alldeles vanlig mellanstor stad är onekligen händelserikt! Man kan häpna både över kollegors, chefers, läkares och inte minst försäkrades (det är de sjukskrivna alltså) agerande.

Den här bloggen tänker jag ägna åt att berätta lite om sånt som händer mig om dagarna.